Keelson & Chines

Liksom för det tidigare kajakbygget så har jag även denna gång riggat upp stävar, kölsvin och slagribbor så att spanten får sina böjar precis vid dessa komponenter och är ganska raka däremellan. Detta minimerar risken för att duken skall lägga sig mot spanten på grund av vattentrycket.

Förstäv

Förstäven och ….

Akterstäv

akterstäven är surrade till relingsbrädorna och kölsvinet är fastsatt med dymlingar till dessa. Kölsprånget definieras av distansbitar fästa till relingsbrädornas översidor.

Distansbit

På distansbitarna finns tvärslåar som styr upp slagribbornas lägen.

Ribblös ram

Därmed är hjälpuppställningen för att börja med spantböjningen klar.

Det är nu dags att lägga på ett kol om det skall bli någon sjösättning före nästa isläggning .

Deck frame, the second kayak project

Då var  nästa kajakprojekt igång. Även denna gång blir det en kajak i grönlandstil. Totallängden blir ungefär som den förra men vattenlinjelängden något större p.g.a. brantare stävar. Materialet blir amerikansk röd ceder i de längsgående komponenterna relingsbrädor, slagribbor och kölsvin samt även däckbalkarna. Ask används i spant och däckribbor samt gran i stävar och stävplattor.

Denna gång har jag dragit lite fler växlar på Brian Schulz kajakdesign, bl.a. endast sex däcksbalkar i stället för 11. Nedan några bilder på ramen som den är idag.

Däckram

Som synes ganska glest mellan däcksbalkarna, av vilka endast en är laminerad, de övriga homogena.

Cedervirket jag fick tag i var endast 3600 mm långt och mina relingsbrädor ville gärna vara 4500 varför det var nödvändigt att ändskarva dessa. Jag valde en splits ände mot ände med lutningsförhållandet 1:8, vilket ger en fog som, åtminstone i teorin, är lika stark som en odelad bräda. Splitsfogen placerade jag i den ände av kajaken där böjningen av relingsbrädorna är minst.

Splitsfog

Fogen är limmad med epoxylim. Skarven har dessutom två dymlingar insatta (teorin till trots ).

Den laminerade däckbalken består av fyra 5 mm tjocka 40 mm breda lattor av ceder, limmade i mall med polyuretanlim.

Laminerad däckbalk (Masik)

Alla övriga, raka, balkar är homogena cederträbalkar 20 x 40 mm.

Homogen balk.

Däckbalkarna är dymlade till relingsbrädorna på samma sätt som tidigare. På den förra kajaken säkrades däckbalkarna med en surrning i varje ände. Här har jag använt en dymling som går snett genom däckbalk och relingsbräda.

Tapphål för spant

Tapphål för spanten, 20 st i varje relingsbräda, också denna gång frästa hos Kent på Norrlandspanel. Bilden visar också splitsfogen i förskeppet.

Swede form

Bilden ovan visar, lite överdrivet p.g.a. kameraperspektivet, båtens breddfördelning. Största bredden finns akter om midskepps och kallas kålrotsform till skillnad från fiskform i det omvända fallet. Kålrotsformen gör lägre motstånd än fiskformen då skrovet dras genom vattnet, inte helt oväsentligt för en muskeldriven farkost

Nästa steg blir att få till stävarna och distansbitar för kölsvin och slagribbor. Det blir så mycket lättare att böja spanten om man har tre specifika punkter utefter bågen som skall tangeras.

 

Summary first project

Sent omsider… väldigt sent faktiskt kommer här det sista inlägget för första kajakprojektet. Det återstod att finna en liten läcka som gjorde att båten tog in ungefär två dl vatten per timme. Inte så mycket kan tyckas men ändå irriterande nog. Läcksökningen gjordes med en skvätt vatten, ca 5 l, och kajaken hängande i sina upphängninglinor.

En skvätt vatten

Genom att låta vattenskvätten vandra runt i skrovet hittades läckan.

Inte där

Förstäven höll tätt..

Där var den!

I akterstäven fanns en läcka som lagades med LiquiSole, ett gummispackel med suverän vidhäftning.

Efter det behövdes en täthetsverifikation.En tur uppefter Lotorpsån passade bra.

Iläggning "Playa vid ån"

Iläggningsplats som vanligt .

Här är ett par bilder av den löstagbara sitsen jag skaffade tillsammans med nylonduken och polyuretanet.

Löstagbar sits

Sitsen monteras genom att tryckas ner i sittbrunnen. De två ”vingarna” trycker utåt/uppåt och håller sitsen stadigt på plats.

Sitsen på plats

Snygg lösning! Det enda man kan andraga mot den är att tjockleken höjer paddlarens tyngdpunkt några cm och därmed minskar stabiliteten hos kajaken något. Jag har inte haft tillfälle att testa hur mycket, men man skall ju göra något nästa säsong också. Skall väl påpeka att jag är en ”vackert-väderpaddlare”. Med rätt kläder räcker det annars om det är isfritt

Nedan följer några bilder från turen.

Norrut mot Ormlången

Fridfullt

Ormlången

Inloppet till Lotorpsån vid Yxviken

Hemåt

En riktigt skön tur på ett par timmar. Vädret var verkligen härligt och kajaken är tät!

Nästa säsong får jag känna över paddlingsegenskaperna lite mer noggrant. Det man redan kan säga är att den känns mjuk i vattnet, vilket är behagligt. Antagligen beror det på att duken flexar lite. Den svarar bra på kantningar som jag nämnt tidigare dessutom är den kursstabil. Den är initialvek och slutstyv samt hyggligt lättpaddlad. Jag har bara Black Pearl att jämföra med och den här känns inte tyngre att driva fram. Det enda negativa med detta bygge är vikten 20 kg som jag tycker är högsta laget.

Materialkostnader: (i grova drag)

• Trävirke, furu till längsgående komponenter och däcksbalkar, ask till ribbor och däckslister samt hyvling och fräsning till önskade dimensioner  2100:-
• Import från USA. Ballistiskt nylon 12 oz/sqft, två komponent polyuretan, flytsäckar, löstagbar sits samt artificiell sena och tapetserarnålar. 3070:-
• Tull, moms och postens avgifter 702:-
• Ställbara fotstöd 800:-

Summa kostnader, 6672:- plus några hundralappar för förbrukningsmaterial.

Nästa bygge kommer att bli snarlikt detta vad gäller dimensioner. Sannolikt kommer det att dra lite högre materialkostnad då jag skall använda amerikansk röd ceder i stället för furu. Det gör att ramen kommer att bli lättare . Dessutom skall jag använda en tunnare, lättare,  kvalitet av ballistisk nylon. Med det hoppas jag att landa på 14 – 15 kg för färdig båt.

 

Launching

Efter en del om och ännu flera men var det så dags att sjösätta eller snarare åsätta eftersom sjöhavet i närheten heter Lotorpsån. Med assistans av en rask hjälpreda, sonsonen Jason, tog vi oss ner till ån.

Mot ån!

Däcklinorna är gummilinor och inte traditionella läderremmar med spännare som först planerat. Det blir inte lika stadigt att fästa däcklaster, men lätt att byta om det inte skulle fungera till belåtenhet.

Framme

Det första och mest intressanta är om båten ligger  i vattnet som det var tänkt och om den är tät. Jag får själv vara försökskanin vid första turen. En försiktighetsåtgärd från hustruns sida kan man tänka.

Sjösatt

Så  tar vi då en jungfrutur.Läget i vattnet ser ut som förväntat från programmet HULL Designer. Ett par vändor fram och tillbaka efter ”Playa vid ån” för  några första intryck av kajaken.

Nå?

Känns skaplig så långt. Den är kursstabil som väntat. Hoppas bara att jag inte tagit till för mycket av den varan. En lovgirig båt, dvs en båt som vänder upp mot vind då man paddlar i sidvind, är väldigt jobbig men en alltför kursstabil är inte heller bra. Framtiden får utvisa.   Kajaken reagerar tydligt på kantning, det är bra för den som inte har roder. Kantning innebär att skrovet lutas åt ett håll och båten girar åt det andra. Tät? Inte helt! Den tog in lite vatten via korsstygnen i stävarna.

Paddelämne med hjälplinjer

Minst en paddel till behövs. En grönlandspaddel, pagaj, kan man relativt enkelt göra själv. Man tar  en kvistfri bräda eller som jag gjort här, limmar ihop två kvistfria brädor (risken att paddeln blir skev är mindre) samt märker upp för skaft och blad. Med bandsåg, stöthyvel och sandpapper formar man sedan paddeln. Den nya paddeln blir ungefär 10 mm bredare vid bladspetsen än den gamla då jag fått kommentarer om att den kanske är i smalaste laget. Dags för prov.

Test av ny paddel

Sålunda utrustad med GPS och två paddlar är det dags att pröva hur den nya bredden står sig jämfört med den gamla. Läckaget är f.ö inte fixat.

Nollställ GPS-en

Nollställ GPS-en och ut på Kärringfisket för en liten tur.

Åter från Kärringfisket

Tillbaka med oförrättat värv. Paddeln kändes inte bra, den var för grov i skaftet. Den kändes bra att bara hålla i men var obekväm när den sattes i arbete. Fram med hyveln igen!

GPS-koll

Vad säger mätningen? Jag gjorde ett halvhjärtat ryck och noterade en toppfart på 7.8 km/tim. Att hålla en marschfart på 5 – 6 km/tim var inga som helst problem. När jag varit med och paddlat i grupp, så är det i ungefär de hastigheterna som gällt.

Ämne till slitlister

För att skydda duken från nötning i för och akter kan man montera slitlister. Materialet till dessa är företrädesvis något hårt träslag, ek eller ask. Jag har dock valt att testa med polyeten.  En skärbräda från IKEA utgör ett lämpligt ämne. Det är bara att såga och hyvla till lämpliga ribbor.

Jämna till kanten

Materialet är lätt att bearbeta med skärande verktyg.

I väntan på slitlister

Slitlister i för och akter, men först skall läckan tätas…. Det får komma lite senare.

Egen parkeringsplats

Bilen behöver få tillbaka sin plats i garaget så därför får den nya kajaken en egen plats i garagetaket….

Långt ifrån fullt!

bredvid Black Pearl. Den ser stadig ut!
Som synes finns det fortfarande plats för åtminstone två kajaker.

Lite småpyssel finns kvar att göra. Täta stävar, montera slitlister, lägga i flytsäckarna och fixa till paddeln. Sedan går det kanske att leverera till ägarinnan.

Dyeing, shrinking and water proofing

Tiden mellan hägg och syrén drygades, för mig i år, ut av en ljumskbråcksoperation. Nåväl nu är bygget igång igen. Ytbehandlingarna kommer, för säkerhets skull, att ske i garaget då dess golv är mer oömt än vardagsrummets

Utleverans från kajakvarvet går kortaste vägen genom ett fönster…

Ut till friheten

… motttagen på marken av ägarinnan…

Ett varmt mottagande på marken

… samt vidare till garaget.

I garaget för ytbehandlig

Först skall kajken färgas in med en färg bestående av pigment utrört i varmt vatten och en skvätt vinäger. Förhoppningen är att resultatet skall bli bärnstenslikt till kulören.

Infärgning och krympning är delar i en process. Nylonduken som jag använt är krympbar med värme. Rekommendationen är ett vanligt strykjärn satt på högsta värme, ett inte helt lyckat råd med det strykjärn jag hade till hands. Värmen missfärgade duken och smälte till och med ett hål  vid en av stävarna   ”Shit happens!” som det brukar heta på nysvenska.

Proceduren är att färga in hela båten och därefter föra järnet över den våta duken, enbart på däcket, för att krympa den till ”trumskinnspänning”.

Infärgad och krympt

Då kajaken är absolut torr kan vattentätningen av duken göras. Jag använder en tvåkomponents polyuretan som läggs på med spackelspade, tre lager vått i vått.

Tillblandning av första satsen poyuretan

Denna polyuretan är 100 % massa dvs vad som läggs på kajaken förblir där. Annars är det vanligt med varianter som håller 10 % massa och 90 % lösningsmedel. Här avges inga hälsovådliga gaser vilket är skönt. Man slipper en massa skyddsutrustning i form av andningsfilter mm, det räcker med ett par gummihandskar.

All vår början bliver svår...

Polyuretanlacket skall hällas ut över skrovet i en jämn strimma samt spridas ut med en spackel. Första lagret mättar duken och de två efterföljande bygger upp en högglansig yta. Det är åtminstone tanken.

Lager 1 påbörjat

Det såg mycket lättare ut på Corey Freedmans instruktionsvideor…

Desperationen lyser i ögonen

Det måste gå fort också att få på en sats. Blandningen tjocknar snabbt med tiden och blir svårare att sprida. Eftersom jag är högerhänt går jag runt kajaken medsols och lägger på de tre lagren. När en sats polyuretan förbrukats blandas en ny till och vandringen runt kajaken fortsätter.

Uretanlager 1 på plats på skrovet

Lager 2 och 3 följer samma mönster. Dock går det åt mindre satser polyuretan eftersom duken är mättad och dessa två lager är till för att bygga upp en glansig yta.

Akterdäck slutligt lager

Däcket som behandlas ett dygn efter skrovet, följer samma schema, hälla och sprida. Svårt att få det jämnt. Vissa partier fortfarande lite matta då andra är högblanka

Nu skall ytbehandlingen härda, sedan är det bara lite små detaljer kvar, däckslinor och svankstöd skall tillverkas och monteras. Det kan säkert ha sina poänger, men det blir nästa inlägg….

Coaming

Som tidigare nämnts är sittbrunnssargen inte en del av ramen, utan en särskild komponent som sys fast i kajakduken. För att hjälpa till med sträckningen av duken vid sidan om sargen, så förspänns denna med ett lastband som läggs tvärs över kajaken.

Sargen, centrerad oc inspänd

I profil ser det ut på detta sätt.

Sargen i profil

Vad skräddaren inte tänkte på var att ringen vränger inåt i nederkanten då den böjs. Den effekten var här större än nedböjningen, så när bandet släpptes efter fullbordad sömnad hängde duken slak och fladdrig som kindpåsarna på en hamster, eller hur det nu brukade uttryckas i Pistvakt. Det var bara att sprätta upp och börja om med måttligare förspänning.

”Less is more” är ett uttyck som tycks gälla även inom skeppsbyggnadskonsten.

Nåväl, duken skärs upp inom sittbrunnssargen, viks dubbel och sträcks upp på insidan av sargen där den sys fast med tråckelstygn. Då ett varv fullbordats går man ett varv till och syr i samma hål fast från andra sidan så att man har tråd kontinuerligt på både in- och utsidan av sargen.

Dubbelvikt duk sys på insidan av sargen

Samma stygn sett från utsidan

Då tråden fästs och lastbandet lossats ser resultatet ut på detta sätt.

Sargen på plats

Det syns en del rynkor vid sidan av sargen och också vid mittsömmen på akterdäcket. Dessa kommer dock att försvinna efter krympningen av duken.

Hela kajaken efter trä- och syslöjden

Kajakvarvet skall nu genomgå den sista förvandlingen från syateljé till målarstudio. Men inte just nu.

Utanför fönstret har vi en hägg som nu står i full blom, en betagande syn och en bedövande doft.

Blommande hägg

Det känns som kajakvarvet kommer att hålla stängt mellan hägg och syrén, vilket förmodligen inte kommer att bli länge om denna väderlek håller i sig

Skinning

Dukningen börjar med att den upp och nedvända ramen draperas med ett stycke duk. I detta fall är duken en 12oz ballistisk nylonduk vilken lär vara mycket stryktålig åtminstone efter behandling med gop, en tvåkomponents poyuretan.

Draperad ram

Duken är nålad till förstäven för att kunna sys efter stävens undersida. Stävarna på denna kajak är så branta att sömnad utefter stäven är ett måste för att undvika rynkor. En flackare stäv kan dukens elasticitet klara. Först skall duken sträckas längs med båten. Det går till så att en ficka sys i duken vid förstäven. Därefter går skräddaren till andra änden av båten, sätter fötterna på sista däcksbalken och drar i duken för allt vad tygen håller. Maximala töjningen markeras av en medhjälpare och skräddare pustar ut

Tråcklad förstäv

Därefter kopplas förstäven ur och duken dras bakåt till märket varefter en motsvarande ficka sys i aktern. Duken sträcks sedan så att båda stävarna ligger i var sin ficka. Duken skall sedan sys ihop på ovansidan och samtidigt sträckas i tvärsriktningen.

Sömnadslatta

Till hjälp för sömnaden används en träribba att dels följa för att få en något så när rak söm, dels för att  få en känsla för var nålen skall sättas tvärskepps för att duksträckningen skall bli bra.

Under däck

Jag kunde inte låta blli att ta en bild på ramstrukturen då ovidkommande detaljer i bakgrunden skärmas av duken .

För- och akterdäck sys ihop med ”running stiches” eller tråckelstygn som det hette i syslöjden. Man tar så stort tag mellan dukhalvorna som man kan eller vågar och utnyttjar tråden för att helt sluta sömmen. Korrigering kan, vid behov, göras för varje stygn.

Fördäcket hopsytt

Fördäcket hopsytt. Sömmen tät och bra. Dukspänningen kunde varit något bättre, det kan dock kompenseras genom att krympa duken med vatten och värme. Än finns det hopp.

Förstäv

Förstäven ser i alla fall bra ut även med denna duksträckning.

Skrov

Även skrovet i övrigt är utan rynkor. Det framgår också  av bilden att stävarna är lite vassare än vad som är brukligt på kajaker av detta slag. Den kanske inte blir så lovgirig vid vindar snett in bakifrån.

Slutligen skall duken trimmas och sömmarna fixas till. Däckssömmarna är ”flat seams” eller fällsömmar. Man viker den ena dukdelen över den andra och syr dolda stygn med en krökt nål.

Fällsöm

Stävarnas undersidor har i stället begåvats med ett ganska dekorativt korsstygnsbroderi.

Förstäv med korsstygn

Därmed är själva dukningen klar. Nästa steg blir att ta upp ett hål midskepps och sy fast sittbrunnssargen.

Sittbrunnssarg i väntan på montage

Därefter är det bara infärgning och tätning som skiljer denna från en färdig kajak . Nåja lite inredningsdetaljer kommer förstås till såsom sits och svankstöd  ej att förglömma däckslinorna.

Pulleys and coaming

Det har varit lite pyssel med hjälpmedel för att komma vidare med kajakbygget. Dels behövdes en ny ånglåda för basningen av sittbrunnssargen och dels en mall att böja sargen runt. Ämnet till sittbrunnssargen är ungefär två meter långt till skillnad från spanten som maximalt uppnådde 70 cm.

Ånglådan består av ett avloppsrör, 50 mm diam, som lindats in i ett gammalt liggunderlag, för isoleringens skull. I övrigt samma ånggenerering som tidigare.

Lång ånglåda

Arrangemanget fungerade till belåtenhet trots den lite klena isoleringen.

Sargämne för uppvärmning

En bit jordkabel används för att lämna utrymme för ånga även på undersidan av ämnet. Som ”lucka” användes en handuk även denna gång. Ämnet var blötlagt i fyra dygn, också i ett 2 m långt avloppsrör, och ångat 10 min innan det böjdes över en form.

Sarg böjd och fixerad

Då sargämnet kallnat och torkat behåller det i stora drag sin form och skall i nästa steg själv utgöra mall för sargkanten, en list som ligger runt sargens överkant och vars uppgift är att förhindra att kapellet som tätar mot paddlaren skall glida av.

Sarg i väntan på kantlist

Sargändarna ligger omlott i bakkanten och har surrats ihop med artificiell sena.

Srgkanten på plats

Sargkanten basas och böjs över sargen där den får kallna och torka. Även på denna ligger ändarna omlott. Skarven ligger dock på sidan av sargen i detta fall.

Sargkanten pluggas fast vid sargen med dymlingar gjorda av grillpinnar, diameter 3 mm.

Färdig sarg

Efter borrning av hål så att den kan sys till kajaken samt avslipning och inoljning är sargen färdig.

I ramen har också draganordningarna för att få ut flytsäckarna i kajakstävarna kommit på plats.

Dragbana i fören

En enkel anordning bestående av två nyckelringar en kabinhake och en polyesterlina.

Med detta så är kajaken klar vad träarbetet anbelangar . Vikten av ramen inklusive fotstöden hamnade på 13.5 kg vilket får anses acceptabelt med tanke på att jag använt furu till både relingsbrädor, däcksbalkar, kölsvin och slagribbor. Gran hade blivit lättare men den är svårare att hitta kvistfri.

Nästa steg blir att förvandla kajakvarvet från snickarbod till syateljé. Nu är det nål och tråd som gäller

Sliding foot braces and floor boards

Som jag nämnde tidigare skall kajaken kunna användas av flera paddlare och kommer därför att vara utrustad med variabla fotstöd, kanske inte helt vanligt på en kajak av grönlandsmodell. Jag hade ursprungligen tänkt att montera fotstöden direkt på relingsbrädorna, men det visade sig att de då hade kommit emot duken. Genom att montera, surra fast, en plattform av 3 mm björkplywood i nederkanten av relingsbrädorna så löstes det problemet.

Fotstödsfäste

Surrningarna är gjorda både mot relingsbrädan och mot de fyra spant som täcks av fästet. Fästet känns stadigt trots de klena dimensionerna.

Fotstöd från insidan

Fotstöden som antagligen är tänkta att användas i ett plastskrov monteras med två skruvar från utsidan.

Fotstödet sett från utsidan

Ett par rejäla brickor på vardera sidan av plywoodskivan fördelar skruvkrafterna så att materialet inte krossas då man drar åt skruvarna

För att hälarna inte skall haka fast i spanten då man går i och ur kajaken kan man lägga in durkribbor vilka surras på plats. Durklapparna i en roddbåt ligger stadigt av egen tyngd, så icke här. Även till dessa har jag använt 3 mm plywood.

Durkribba eller snarare platta

Eftersom ämnet bara är 3 mm så kan man kosta på sig att lägga den på ovansidan av spanten. Annars brukar man vara väldigt mån om att inte höja tyngdpunkten för ekipaget kajak-paddlare mer än absolut nödvändigt.

Surrningen sedd från utsidan

Surrningen mot vartannat spant är tillräckligt stadigt.

Durkribborna sedda från insidan

Här kan fötterna åka kana utan att fastna i några spant, hoppas jag.

Då det inte finns några vattentäta skott i kajaker byggda i ribb- och dukteknik så måste osänkbarheten ordnas på annat sätt, här med hjälp av ett par flytsäckar i kraftigt textilmaterial.

Uppblåst flytsäck

Det trevliga med dessa säckar är att de även tjänar som stuvfack . För att få dem på plats i respektive stäv kan det vara lämpligt med någon form av hissanordning typ ”dragbana” som de säger i kulturprogrammet Pistvakt. Det kan nog behövas en öljett  eller annan förstärkning i den del som dras in i stäven.

Flytsäck på plats

Ungefär så kommer det att te sig under klädseln då flytsäckarna är på plats.

Det som återstår av träarbete är att borra hål i relingsbrädorna för de kommande däckslinorna samt att tillverka en sittbrunnssarg. Den senare kräver en del hjälpmedel, en längre ånglåda för basningen samt en mall att böja sargen efter.

More ribs, breast hooks and deck stringers

Som jag misstänkte i det förra inlägget. Det finns gränser för vad en träbit står ut med.

Kasserat spant

I det här fallet så är åtminstone en gräns passerad och det återstår bara tjänstgöring i braskaminen för denna.

För att handskas med så skarpa böjar som krävs i stävarna, så kan man knäcka spantet vid kölsvinet och böja för övrigt.

Knäckt men sammanhängande

Här är jack skurna i ribban så att två leder bildats. Knäckarna är sedan säkrade med lim. Blir det så trångt att till och med detta är otillräckligt så kan man använda två separata ribbor.

Hänger samman via surrning

Surrningen mot kölsvinet ger tillräcklig stabilitet åt spantet.

Samtliga spant är surrade mot kölsvin och slagribbor. Surrningarna är individuella, d.v.s. varje surrning har sitt eget stycke bindgarn till skillnad från att ha en längd som löper från spant till spant s.k.  löpande surrning. Fördelen med individuell surrning är att om en surrning med tiden nöts upp så påverkas endast denna och inte grannarna. Nackdelen är att det är mera tidsödande än den löpande varianten.

Surrning mot slagribba

Hål är borrade, i kölsvin och slagribbor, vid varje surrningspunkt. Bindgarnet, artificiell sena, är en vaxad polyesterlina som jag inte vill ha i kontakt med nylonduken, som skall dit senare. Nylonduken kan vid behov sträckas med värme t.ex. ett strykjärn och skulle man då smälta ut vax i nylonfibrerna så kan det bli besvärligt med fästet för polyuretanlacket som skall täta båten.

Då surrningen klarats av skall stävarna fixeras vid relingsbrädorna. Detta görs genom att en platta fälls in och dymlas på plats.

Urtag för plattan i förstäven

Först ett urtag i relingsbrädor och stävbräda…

Ämne till stävplatta

… sedan ett ämne till en stävplatta …

Pluggad och klar

… som pluggas fast och formas till för att passa stäven. Akterstäven får en likadan platta.

Framför och bakom sittbrunnshålet skall däckslister installeras. Dessa är till för att t.ex. kunna ta däckslast. Man behöver också kunna sitta på akterdäcket när man går i en kajak av det här slaget. Sittbrunnshålet är nämligen så kort att man inte kan sätta sig ner i kajaken och sedan komma efter med benen utan man sitter på akterdäck och glider i med med de raka benen först. Ungefär som att dra på sig ett par byxor

Däcksribbor bakom sittbrunnen

De bakre däcksribborna ligger över två raka däcksbalkar, pluggade på plats…

Däcksribbor framför sittbrunnen

… medan de framför spänner över fyra däcksbalkar, både böjda och raka. Med detta så är ramen i princip klar!

Nästan färdig ram

I en normalt funtad grönlandskajak används däcksbalk nr 4 som fotstöd, vilket begränsar antalet paddlare till dem som har lika benlängd. Här skall i stället in variabla fotstöd. Dessutom skall det in durklister så att hälarna inte fastnar på spanten vid i- och urstigning samt lite andra inredningsattiraljer. En sittbrunnssarg skall också tillverkas, vilken senare skall sys fast i kajakduken.